1964

Mörbyhöjden heter området vi bodde i mina första år. Vi bodde i en för sin tid trevlig lägenhet med en genomgångsgarderob mellan hallen och våra föräldrars sovrum. Vi var absolut förbjudna att springa genom garderoben till sovrummet ut i vardagsrummet och tillbaks till hallen. Något vi tyckte var extremt roligt, särskilt när vi jagade varandra runt, runt, runt.

TV hade vi. En svart-vit. Som vi såg Apollo-uppskjutningarna på. Rymden var väldigt spännande på den tiden. Ja, faktiskt flera år framåt. TV:n däremot var en kortlivad historia. Vet inte hur gamla vi var när Roland och jag välte den över ända så att bildröret gick i tusen bitar. Förmodligen var det inte illa ment. Vi skulle bara flytta fram den så att den skulle komma närmre soffan. Så gick det som det gick.

Hyss gjorde vi inte så ofta men när vi hörde att vi snart skulle flytta och måste tapetsera om lägenheten, kunde vi inte motstå frestelsen att "måla om" i mammas och pappas sovrum. Vi målade med färgkritor och tävlade om att kunna måla så högt upp på väggen som möjligt genom att studsa upp och ner på resårsängen. När pappa och mamma upptäckte oss var de inte nådiga. Något som snabbt byttes ut i skratt när de insåg att det skulle bli en perfekt filmepisod. Sagt och gjort. Pappa tog fram filmkameran och regisserade oss så det såg ut som att vi just kommit på ett nytt hyss.

Film var vanligt förekommande hemma hos oss. Pappa filmade korta snuttar, 2 minuter tror jag det var på en rulle smalfilm, som han sedan klippte ihop till både 30-, 45- och 60-minuters filmer. En film som var särskilt professionellt gjord var filmen om högertrafikomläggningen. Pappa och mamma hade filmat allt från reklam i brevlådan och vänstertrafik på Stockholms gator till hur militären satte upp nya skyltar, polishelikoptrar över Stockholm och hur taxibilar gjorde övergången fel så de hamnade mot trafiken. Den är värd att visa på SVT. Tyvärr tyckte inte pappa det när SVT på 1990-talet sökte filmer om trafikomläggningen så den visades aldrig på TV. Kanhända kommer det fler tillfällen i framtiden. Vem vet.

Villa var en dröm pappa hade. Han var uppvuxen i villa och var fast övertygad om att det var i villa man skulle bo. Jag håller med. Särskilt om man bor i en så'n villa som pappa byggde i Täby 1968-1970. Det var ett vinkelhus med suterrängplan nästan allra högst upp på en kulle vid en vändplan.

I källaren hade pappa, morfar och mammas bröder som hjälpte till, byggt en bastu med utgång till vår 4x8 m simbassäng som vi njöt av till fullo hela sommaren. Vi bastade minst en gång i veckan, vanligtvis på fredag kväll när hela veckans jobb och skola rensades ur kropp och själ. I källaren fanns en gillestuga med öppen spis där vi bodde medan resten av huset färdigställdes. Vi brukade tända en brasa och grilla korv och äpplen på helgen. Dessutom fanns en skorstenspipa i andra änden av huset så vi kunde avnjuta en härlig brasa utomhus på altanen likaväl som i vardagsrummet på entréplan.

1:a klass började jag hösten 1970. Skolan var ganska tråkig tyckte jag som hade lärt mig läsa redan som 5-åring och räknade de lättare delarna av gångertabellen redan som 3-åring i baksätet på bilen. Det bästa jag visste var rasterna, då vi lekte på skolgården antingen med små leksaksbilar som vi tävlade med mellan tallarnas rötter i slänten, eller spelade boll.

Vuster hette vår schäfer som vi fick från Försvarets hundskola i Sollefteå. Vi var fodervärdar till en början men eftersom Vuster hade fel på bakbenen, höfterna tror jag, och inte klarade av utbildningen till militärhund fick vi ta hem honom. Vuster blev snabbt en älskad familjemedlem. Min lillebror Stefan älskade Vuster högt. De brukade sova tillsammans på köksgolvet där Stefan använde Vusters varma bringa som huvudkudde, medan mamma stökade i köket.

Oljekrisen kom 1973 med bensinransonering och sammanföll med att pappa förlorade jobbet på Wahlings Konstruktionsbyrå. Våra föräldrar beslutade sig för att sälja huset som var oljeeldat och söka jobb på annan ort. Därför flyttade vi till Skövde mitt i vårterminen 1973. Det blev det första i en rad av uppbrott som satte sina spår i hela familjen.

Skövde är en stad mitt på Västgötaslätten. Till en början bodde vi nära Kärnsjukhuset. Jag gick en månad i en skola inhyst i baracker uppställda på en grusplan nära höghusen vi bodde i. Ingen av oss gillade boendet så vi flyttade ganska snart till ett nybyggt radhus i sydvästra Skövde inte långt från Billingen.

2 B continued...