Mission

"Då gick Jesus fram till dem och talade till dem: 'Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andens namn och lär dem att hålla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.' "

Matt. 28:18-20 (Bibel 2000)

Som liten grabb på 1970-talet lyssnade jag ofta och gärna på de missionärer som kom tillresande till den kyrka där vi gick i söndagsskola. Berättelser från missionsfältet var alltid populära och särskilt de från Afrika etsade sig fast i minnet. Ormar, krokodiler och andra vilda och farliga djur var ju allltid en ingrediens i berättelserna som vi väntade på.

Vid mer än ett tillfälle upplevde jag Guds kallelse på mitt liv. Först att ta emot Guds gåva, frälsningen i Jesus och sen att resa ut på missionsfältet. Särskilt en gång på ett ungdomsläger blev detta väldigt påtagligt. Just där och då valde jag att göra Jesus till Herre i mitt liv och leva mitt liv för Honom.

På den tiden kunde jag inte slita mig från böcker om resor till platser som Samarkand, Alma-Ata eller det "mörka" Afrika. Resor i Borneos regnskogar, vandringar genom Karakum-öknen och att smuggla Biblar in i Kina eller dåvarande Sovjetunionen var drömmen för mig.

Det är ganska enkelt att rationalisera bort allt det här som en fantasi, en dröm eller jakt på spänning i livet. Kanske en önskan att fly bort från vardagen genom fantasier om andra länder. Under ganska många år gjorde jag just det. Tur att Gud inte glömmer sin kallelse!

Våren 1988 hade vi missionspraktik på Livets Ords Bibelskola och jag fick möjlighet att åka till Bangladesh med en grupp om åtta personer. En fantastisk resa där jag på nära håll fick se verkligheten bakom det jag hört som barn. Kackerlackor, magsjuka, flygande hundar, trasiga bussar, översvämning under regnperioden, stark mat, cykel-rickshaws och trafikkaos m.m. Sammantaget en underbar resa.

Sedan dröjde det några år innan jag besökte Kazakhstans huvudstad Alma-Ata i 1 vecka och 1995 tillbringade jag 6 månader i Azerbadjan.

I Azerbadjan arbetade jag åt Livets Ord i Baku med utdelning av nödhjälp till de ca 1,5 miljoner flyktingarna från kriget med Armenien. Vi delade ut ca 120 ton mat från den amerikanska organisationen Feed the Hungry och ca 30 ton kläder, tält och sovsäckar från norska försvaret.

Jag reste mycket och fick se Azerbadjan från norr till söder och öster till väster. Vi bodde i tält och utkylda hotellrum utan värme på höst och vinter. Och uthärdade 40-gradig hetta medan vi arbetade hårt med att lasta mat på och av lastbilar. Vi hade råttor i köket, hämtade vatten på gården i 25-litersdunkar, blev sånär skjutna av arga poliser med Kalashnikov. Ja, det finns många episoder att berätta men det viktigaste var att vi såg människor överbevisas av den Helige Ande och ta emot Jesus i sina liv.

Så småningom hoppas jag få komma tillbaks ut på missionsfältet. Och den här gången tar jag med min familj, Gabriela och Rut.

Sverige De senaste åren har jag haft det stora nöjet att några gånger få resa till Charlottenberg i Värmland och predika i 'Rogers pelarhall' och Pingstkyrkan. Där har vi fått se människor frälsta, upprättade, befriade och botade från sjukdom och smärta.

Charlottenberg ligger mig och min fru varmt om hjärtat och vi kommer att fortsätta att resa dit några gånger om året. Jag reser mer än gärna till andra orter också, både i Sverige och utomlands.

Om du vill att Gabriela och jag ska komma till Din församling kan du kontakta mig på min e-postadress: info@drpontinen.se.

Gud välsigne Dig!

/David R Pöntinen